Though I wish I was in the club

Jobbet börjar klockan nio och slutar mellan fyra och fem. Vid arbetsdagens slut säger jag hejdå till Hannah och Max vid ytterdörren och alla går sin egen väg. Bakom hörnet breder huvudgatan ut sig, jag rundar hörnet efter varje arbetsdag och förvandlas varje gång till Holden Caulfield. Jag insåg det först idag. Det känns sådär. Han liksom jag har alldeles för mycket tid, ingenting särskilt att göra och pengar som rasar ur fickorna och spenderas på onödiga saker.

Jag har promenerat runt i staden varje dag. Det är roligt, det är väldigt fint här, men blir snabbt enformigt. Att köpa Fanta Lemon och dricka det framför hockey VM funkar det med, men inte i längden. Och Sofia från nya klassen är visserligen i stan, hon är jättesnäll och kul att vara med, men jag har inte lust att ringa. Uttråkad var ordet.
Igår kom vändningen kan man säga. Jag och resten av praktikanterna följde med på en guidad tur som handlade om bibliotekets nya solcellspaneler på taket, vi följde med upp. Det är fascinerande hur vissa människor är höjdrädda och andra inte.
Efter att Max skrivit klart artikeln och jag skrivit mitt var klockan halv fem och arbetsdagen slut. Efter att ha rundat hörnet och promenerat runt på stan i en timme, ätit och gått runt lite till började jag tänka på dagen som varit och på biblioteket. Biblioteket! Varför hade jag inte besökt biblioteket än? Antagligen av samma skäl som jag inte sett flight of the concords ordentligt på tv än... Såg lite idag, så jäääävla kul!

På vägen dit och ända sedan lunchtid hade solen strålat. T-shirtvädret var ett faktum. De enda lediga datorerna var de som stod vid bokhyllornas kortsidor som man måste stå vid. Det kändes inte så segt som man skulle kunna tro. Jag drog fram bibliotekskortet från Stockholm och hoppades att det skulle gå att logga in. Varför det nu skulle gå. Men jag säger som Gandalf: "There never was much hope. Just a fool's hope...", "FOOL OF A TOOK!" :p När det som väntat inte fungerade skaffade jag ett kort där. Och ja till den som undrar, de har gröna kort i Linköping. Jag tog på mig hörlurarna och spelade "First of the Month" på Youtube.
Jag stod vid den datorn i en timme, till stängningsdags. Det var ett bra besök. Sen gick jag hem och återgick till rutinerna. Dricka Fanta Lemon + ishockey, "Law and Order", läsa "Zahiren" till sängs och somna i det kalla rummet. Alldeles för kallt egentligen.