måndag 16 augusti 2010

Memento

Jag såg nyss klart Memento med Ojo och Dahjo, det var fyra eller fem år sen sist. Jag mindes knappt någonting från förra gången (blir alltid lika småglad när jag tänker på hur lämpligt det är) förutom att den är på sin spets, hela tiden. Inte ett ord eller scen är överflödig, vass, underbar film. Guy Pearce kan spela och jag vill skaffa tatueringar. Men den känslan lär falna, det brukar vara så.


Och se där, Trinity!

Förra veckan en kväll hade jag tråkigt och kom av en slump över en blogg skriven på trasig engelska och med väldigt många svårlästa förkortningar. Den var engagerande från första ordet trots tusen stavfel och jag läste vidare fastän klockan blev mycket. Det första inlägget hade inte börjat lyckligt eller ens blivit något sådär hyfsat glatt, men det fanns ett par sådana också. Allteftersom blev det ledsammare och ledsammare läsning, och allt längre mellan inläggen. Och i ett tillfälle skrev han i ett eget inlägg med stora bokstäver "I WONDER WHO READS MY BLOG?????????????????" - daterat 2003. Då kände jag ett stick i hjärtat. Det är sju år sen... Och jag är ledsen. Jag önskar att jag hittat hans blogg tidigare. Jag hade kunnat säga hej. Vad som helst. Det verkar konstigt att man kan bry sig om en sån sak. Men det gör jag.